Antal besök:

KENNEL BLÅGUL

LASSE

JOBBAR PÅ BENDT BIL AB, MED FAKTUROR OCH EN DEL BILFÖRSÄLJNING. 2001 HADE HAN DEN STORA FÖRTJUSNINGEN ATT KROCKA MED UNDERTECKNAD.

LASSE ASSISTERAR MIG MED HUNDTRÄNING, SAMT TRÄNAR JAKT MED WHISKEY & TEQUILA.

HAN ÄR ÄVEN EN VÄLDIGT HÄNDIG KILLE, SOM LÄTT KAN BYGGA ETT RUM ÖVER EN HELG ELLER SPÅNA PÅ ETT HUNDHUS. HANS MOTTO ÄR "DET SOM ÄR GJORT, ÄR GJORT" OCH DET ÄR JU TUR MED TANKE PÅ ALLT ARBETE, SOM FINNS PÅ EN GÅRD

HANNA

2001 KROCKADE JAG MED EN UNDERBAR KILLE, SOM SENARE SKULLE VISA SIG, BLI MIN MAN. 2004 GIFTE VI OSS OCH 2008 GICK VÅRA DRÖMMAR OM EN GÅRD & KENNEL I UPPFYLLELSE.

MITT YRKE ÄR MIN HOBBY - NÄMLIGEN HUNDAR. JAG DRIVER ETT HUNDDAGIS & PENSIONAT OCH HAR LYXEN ATT FÅ VARA RUNT HUNDAR HELA DAGARNA.

JAG ÄR SEDAN VÅREN -08 ALLMÄNLYDNADSINSTRUKTÖR OCH VÅREN -10 BLEV JAG ÄVEN CERTIFIERAD SBK-INSTRUKTÖR. NÄSTA STEG ÄR ATT UTBILDA MIG TILL JAKTINSTRUKTÖR, DÅ JAKTTRÄNING ÄR EN AV MINA STORA PASSIONER.

KURIOSA

Whiskey och Baily är Hanna Nilssons liv

2007-09-24 00:00
SKEDALA
När Hanna träffade Lasse var det inte hundintresset som förde dem samman, trots att båda är uppväxta med golden retriever och att de nu har två stycken själva.

Nej, det var en krock!

HP GRATULERAR

… Hanna Nilsson , ställföreträdande anläggningschef på Statoil, som fyller 30 år den 24 september

– Jag körde rakt in i hans bil på en parkeringsplats.

För tillfället var Lasse inne i en affär så Hanna satte en lapp på rutan med sitt namn och telefonnummer.

– Jag svor hela vägen hem så arg var jag på mig själv att jag för ett ögonblick förlorat uppmärksamheten.

Hon hann knappt in genom ytterdörren förrän han ringde. De bestämde att Hanna skulle ta sig till Lasses arbetsplats dagen därpå för att där skriva en skadeanmälan. Han lät trevlig i telefonen och Hanna blev lite nyfiken. Att något uppstod dem emellan redan då är Hanna övertygad om, men det var inget mot när de träffades. Det slog gnistor.

– Jag blev kär direkt. Efter mycket prat om bilar – han är ju bilförsäljare – insåg vi att vi borde träffas och prata vidare.

Bilar blev ju inte det enda samtalsämnet dem emellan. De upptäckte snart fler gemensamma intressen. Förutom att de båda spelar fotboll, lyssnar de också på jazz, reser ofta och gärna och är förtjusta i hundar. Särskilt golden retriever. När Hanna fick veta att Lasses föräldrar fött upp rasen och Hanna själv vuxit upp med en golden retriever, var det nästan kusligt. Var det slumpen eller var det ödet som fört dem samman?

Det dröjde inte särskilt länge innan Hanna flyttade hem till Lasse på Karl XI:s väg. Detta hände för drygt sex år sedan. För fyra år sedan gick de till Rådhuset och gifte sig.

Eftersom så mycket stämde dem emellan var egen hund en självklarhet. Men inte så länge de bodde i lägenhet. De ville ut på landet, gärna i närheten av Halmstad. De hittade en tomt i Skedala och byggde eget.

Lagom till midsommar för fyra år sedan gick flyttlasset. Inte långt därefter var det dags för Bailys ankomst som ganska snart följdes av Whiskeys.

– Baily skulle ha en kompis och slippa vara ensam.

Det visade sig tidigt att Baily var duktig på lydnad. Han blev till och med lydnadschampion i juni i år. Samma intresse för lydnad har inte Whiskey även om han är duktig på att göra vad husse och matte säger. Han är mer förtjust i jakt.

De två hundarna är förvisso av samma ras men definitivt två helt olika personligheter.

– Baily är egensinnig och vet bäst själv, medan Whiskey är cool och lyhörd.

Hanna har fullt upp med sina hundar och hon förstår inte hur folk hinner med sina liv i dag. Många har barn, villa och trädgård, husdjur och fritidsintressen och dessutom heltidsjobb.

– Vi har bestämt att vi inte ska ha barn. Det får helt enkelt inte plats i våra liv som de ser ut i dag.

Förutom att hundarna ska tränas och motioneras ett par timmar varje dag, spelar både Lasse och Hanna i korpfotbollslaget Statoil IF. De har båda heltidsjobb. Hanna är på Statoil och Lasse säljer bilar.

De har stor trädgård som kräver skötsel. Sedan några år bor dessutom Hannas 17-årige lillebror Jörgen hos dem, vilket både Lasse och Hanna tycker är roligt.

– Så jag vet hur det är att ha tonårsbarn, säger hon och skrattar.

Hanna är född och uppvuxen i Getinge och gick nio år på Getingeskolan innan hon flyttade till Halmstad där hon gick samhällsvetenskaplig linje på Sannarpsgymnasiet.

Egentligen ville hon bli polis men fick överge de tankarna då hon har dålig syn. Så småningom utkristalliserade sig hennes stora intresse för djur. Just nu är Hanna och Lasse mitt uppe i sökandet efter ett större ställe, några kilometer från stan, där de kan driva kennel och smådjurspensionat.

– Det känns så rätt. Djur är mitt liv.

ANNETTE MELIN
035-14 75 18 | 073-765 75 34
annette.melin@hallandsposten.se

KURIOSA

Var det slumpen, ödet eller Hallandsposten?
Hanna och Lasse fick sin gård till slut

2008-03-06 00:03
SKEDALA
När Hanna blev uppringd av Kerstin samma dag som hon fyllde 30 år och reportaget om henne publicerades i HP, trodde hon knappt inte sina öron.

”Jag läste i tidningen att ni letar efter en gård. Vill ni köpa vår?”

HP GRATULERAR

…Hanna och Lasse Nilsson , nyblivna ägare till Hökagården i Öppinge.

Hanna hörde rätt. I november går flyttlasset.

– Egentligen har jag redan flyttat in, åtminstone i tankarna, säger hon och skrattar.

Visserligen var Hanna och Lasse i Italien den 24 september när Kerstin Stenberg ringde, men erbjudandet stod kvar när de kom hem. Möte bestämdes på Hökagården och dagarna dit segade sig fram.

Under tiden körde de runt i trakterna kring Öppinge och försökte lista ut vilken gård det var. Det var inte lätt. Det fanns så många, stora och små i både bättre och sämre skick.

När de äntligen hittade rätt blev de överlyckliga.

– Den var perfekt, så välskött, lagom stor och precis som vi tänkt oss, säger de i mun på varandra.

HP:s fotograf och reporter följer med Hanna och Lasse till Öppinge. Makarna Kerstin och Bengt välkomnar oss att stiga in. Det vita huset ligger på en liten höjd med en trappa upp till entrén omgärdad av frodig trädgårdsgrönska. Nedanför huset står de två ladorna som båda är vinterbonade och inredda för olika verksamheter.

Tomten är kuperad och gränsar till en ljus skog på baksidan. I köpet ingår också knappt tio hektar ängsmark.

– Det bästa av allt är att vi behöver egentligen inte göra någonting. Vi kan bara flytta rakt in, säger Hanna.

Ett nytt och större kök har de dock planerat, nytt golv på vissa ställen och så småningom ska huset bli rött med vita knutar.

Extra roligt är Hökagårdens spännande historia. Kerstin har bott på gården sedan 1955, och har tack vare släktingars efterforskningar många år senare fått veta att hennes mormors mormor är född på gården. Hon hette Margareta Larsdotter och föddes 1823.

– Jag hade inte den minsta aning om att gården varit i min släkt tidigare, inte heller att den var så gammal.

Gården fanns före storskiftet, den stora jordreform som genomfördes i mitten på 1700-talet , och hette då Högagården. Av det ursprungliga bostadshuset som revs på 1950-talet finns endast en stor trappsten kvar.

Både Hanna och Lasse förundras lite över hur livet utvecklats för dem. Tankar på att det måste finnas en högre makt någonstans som varit med och styrt i deras liv finns där ständigt. Inte minst med tanke på alla underliga sammanträffanden sedan de lärde känna varandra för sex år sedan.

– Vi tror faktiskt på att det som sker i våra liv är förutbestämt.

– Ödet eller slumpen, filosoferar de vidare.

Kerstin och Bengt är glada över att just Hanna och Lasse tar över gården. Själva flyttar de till Åled. Bengt visar ritningen av huset på nästan 160 kvadratmeter.

– Folk tycker nog inte vi är kloka, 70 år gamla och bygger nytt, säger han och skrattar. Men man lever bara en gång. Det gäller att leva medan man kan.

ANNETTE MELIN
035-14 75 18 / 0737-65 75 34
annette.melin@hallandsposten.se

KURIOSA

ÖPPINGE 2009-04-28

Hanna och Lasses dröm blev sann HP GRATTAR

Öppinge. En artikel i HP och ett telefonsamtal om en gård till salu räckte för att Hanna och Lasse kunde förverkliga sin dröm om ett hunddagis och pensionat. –?Mycket i vårt liv kan tillskrivas ödet, men det här är HP:s förtjänst, säger Hanna.

Lasse nickar instämmande. Det började 2007 med ett porträtt på Hanna inför hennes 30-årsdag den 24 september. Där berättade hon om drömmen om en gård, några kilometer från stan, där de kunde starta såväl kennel som hunddagis och hundpensionat.

–Vi börjar så här. Kennel kommer kanske senare, säger de.

När födelsedagskalaset pågick för fullt ringde telefonen. Det var en dam som hade läst porträttet om Hannas och Lasses dröm och berättade att hennes och makens gård i Öppinge var till salu.

– ”Vill ni köpa den, undrade hon”, säger Hanna.

Redan efter första anblicken bestämde de sig för att där vill de bo. När så Kerstin och Bengt bestämt sig för att Hanna och Lasse fick köpa gården var lyckan fullständig.

–Då hade vi letat i flera månader. Antingen var det för dyrt eller låg det för långt ifrån stan, suckar Hanna och ler åt minnet.

Hökagården, som den heter, var perfekt ur alla aspekter. Läget, bara några kilometer från Halmstad, de öppna fälten runtomkring, gården var välskött med lagom stort bostadshus, ett par mindre lagårdsbyggnader och det bästa av allt, mark för att bygga ett hundhus.

Ett år senare gick flyttlasset från Skedala till Öppinge. Ett halvår senare har de ett splitternytt kök, nya golv, öppnat upp för fler fönster och bytt takrännor och tak. Utöver det har de byggt ett nytt hundhus på 90 kvadratmeter. Åtta boxar i olika storlekar med golvvärme och rymliga utegårdar som ger plats åt minst 16 hundar.

– Det enda som återstår är en rejäl köksdel som vi ska bygga nu i sommar, säger Lasse som gjort det mesta själv tillsammans med släkt och vänner.

Det har gått snabbt att renovera och bygga nytt. Lite nervöst var det innan besiktningen av hundhuset var gjord. Men när väl Jordbruksverket gett sitt godkännande var det bara att köra.

–?Vi firade med middag på Fridolfs. Då hade vi redan hundar inbokade, berättar Hanna som minns hur lycklig hon var när första hunden kom.

Förutom sina egna tre golden retrieverhundar, Whiskey, Bacardi och Baily har de för tillfället ett tiotal hundar. De flesta ligger behagligt utsträckta i utegårdarna när vi går husesyn. Hundarna Cpike, Viva, Angus, Laika, Tiger, Enja och Samson följer oss nyfiket. Inte en enda skäller. Alla viftar nyfiket på svansen.

De sista dagarnas fina väder har gjort att hundarna gärna vistas ute. I princip sover de bara i sina boxar. Hanna och Lasse tar även in pensionatshundarna en stund i bostadshuset på kvällarna.

–Lite hemmamys behöver de ju känna också, menar Hanna.

Annars är hon ute med hundarna minst tre gånger per dygn. En långpromenad på förmiddagen, en lite kortare på eftermiddagen och en kissepromenad på kvällarna.

–Efter alla intryck och nya dofter och hundkompisar som ofta är lika pigga på att leka som de själva, är de så trötta att de slocknar direkt när de kommer in i sina boxar, säger Hanna.

Hanna är sedan något år utbildad allmänlydnadsinstruktör och har planer på att vidareutbilda sig och bli SBK-instruktör. Lasse som är bilförsäljare har ingen formell hundutbildning, men är uppvuxen med föräldrar som haft kennel och alltid haft hundar. Sedan han träffade Hanna har intresset djupnat och är nu aktiv inom hundträningsvärlden och assisterar ofta Hanna.